Jag hatar tvestjärtar!!

Just haft en supermysig kväll med Matilda hemma hos mig. Bara hängt och tagit det lugnt. Kunde inte vara bättre. Avslappnat och soft.

Igår var en såndär dag som man inte direkt kommer att glömma men inte heller vill komma ihåg.
Bröt ihop totalt inne på Skrapan där jag satt och pratade med Guisan. Jag som inte ens kan gråta framför mina vänner sitter med tårarna sprutandes mitt bland folk. Kunde inte hejda mig. Om det kändes bättre sen? Nope inte ett skit...
När ska allt vända? När är det meningen att det ska bli bra?
Aldrig känns det som...

Jag har drömmar men det är väl vad de kommer fortsätta vara, för evigt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0